Den vanligaste studietekniken, att läsa om och stryka under, är också en av de svagaste. Den känns effektiv eftersom texten blir mer bekant, men bekant är inte samma sak som inlärt.
Känslan lurar oss åt båda hållen. I ett lottat försök med fysikstudenter lärde sig de som fick arbeta aktivt mer, men trodde själva att de lärt sig mindre än de som lyssnat på en omtyckt föreläsare. Ansträngningen kändes som ett tecken på att det gick dåligt. En stor genomgång av tio studietekniker gav högst betyg åt två: att testa sig själv och att sprida ut repetitionen.
Välj väg efter vad du pluggar för:
- Inför ett prov: testa dig själv och börja tidigt nog att sprida ut det.
- Vid sidan av jobbet: fasta tider och ett mål för varje pass.
- För din egen skull: en kvart om dagen och en fråga i veckan.
- Förklara för andra om du vill ta det längre.
Ett första steg i dag: välj ett avsnitt du har läst nyligen. Stäng boken och skriv i fem minuter allt du minns. Öppna och jämför. Det som saknades är ditt nästa studiepass.
Den vanligaste studietekniken, att läsa om och stryka under, är också en av de svagaste. Den känns effektiv eftersom texten blir mer bekant för varje gång, men bekant är inte samma sak som inlärt. Det som fungerar bättre känns tyngre medan du gör det: att plocka fram kunskapen ur minnet i stället för att lägga in den igen, att sprida ut repetitionen över flera dagar, och att lägga tiden på det du är sämst på. Den här guiden visar varför, ger fyra vägar efter vad du pluggar för och ett första studiepass att göra i dag.
<Omläsning känns som inlärning
När du läser en text för andra gången går det lättare. Orden känns igen och resonemanget flyter, och det är lätt att tolka den känslan som att du kan innehållet. Men att känna igen något när det står framför dig är en annan förmåga än att kunna återge det när det inte gör det, och det är den andra förmågan som tentan, mötet eller samtalet kräver.
Det är därför många blir överraskade på provet. De har lagt timmar på att läsa, kände sig förberedda, och ändå var huvudet tomt när frågan kom. Detsamma gäller överstrykningspennan. Att markera det viktiga är ett sätt att läsa, inte ett sätt att lära sig.
Ansträngningen är tecknet, inte problemet
Deslauriers och kollegor vid Harvard lät 2019 studenter på en grundkurs i fysik lottas till två sorters undervisning med samma innehåll: föreläsningar av erfarna och omtyckta lärare, eller lektioner där studenterna själva fick arbeta med problemen. De som arbetade aktivt lärde sig mer, mätt med prov. Men de trodde själva att de lärt sig mindre.
Förklaringen var ansträngningen. Det aktiva kändes svårare, och studenterna tolkade det svåra som ett tecken på att det gick dåligt. Den lättflytande föreläsningen gav en känsla av att förstå som inte motsvarades av vad de faktiskt kunde.
Det är samma fälla som omläsningen. Det som känns lätt är ofta det som ger minst, och det som känns tungt är ofta det som fastnar. Lita mer på vad du kan återge än på hur det känns.
Testa dig själv i stället för att läsa om
Dunlosky och kollegor gick 2013 igenom forskningen om tio vanliga studietekniker, från sammanfattningar till minnesknep. Två fick högst betyg, eftersom de fungerade för många olika ämnen, åldrar och sorters prov: att testa sig själv och att sprida ut repetitionen. Omläsning och överstrykning hamnade bland de svagaste.
Att testa sig själv betyder att hämta fram kunskapen. Stäng boken och skriv ner det viktigaste i ett avsnitt. Gör frågor av rubrikerna och svara utan att titta. Använd gamla tentor, eller låt någon förhöra dig. Varje gång du kämpar för att minnas något och lyckas blir det lite lättare nästa gång. Varje gång du inte lyckas har du hittat en lucka, vilket är mer användbart än att tro att du kan något du inte kan.
En enkel regel: för varje kvart du läser, lägg minst lika mycket tid på att testa dig själv.
Sprid ut repetitionen
Sex timmar dagen före är inte samma sak som en timme om dagen i sex dagar, även om tiden är densamma. Det som repeteras med mellanrum stannar kvar längre.
I praktiken betyder det att gå tillbaka till förra veckans stoff innan du börjar på det nya. Några minuter räcker: vad minns du från förra gången? Det som inte satt får lite extra tid. Det kräver att du börjar tidigare än du annars skulle, och det är den svåra delen. Titta en gång i veckan på vad som kommer de närmaste veckorna, så att inget kommer som en överraskning.
Fyra vägar, efter vad du pluggar för
Det finns inget upplägg som passar alla. Välj efter din situation.
Inför ett prov. För dig som pluggar mot en tenta eller ett prov. Testa dig själv i stället för att läsa om, och börja så tidigt att du hinner gå tillbaka till varje avsnitt minst två gånger med några dagar emellan. Första steget: räkna baklänges från provdatumet och skriv in tre tillfällen per avsnitt i kalendern.
Vid sidan av jobbet eller på distans. För dig som inte har en föreläsning som sätter takten. Bestäm takten i förväg: fasta tider i veckan, samma plats om det går, och ett mål för varje pass. En studiekamrat att förhöra gör det svårare att skjuta upp. Hur du bestämmer tiderna så att de håller står i om-då-planer. Första steget: välj två fasta tider i veckan och skriv vad du ska bli klar med vid den första.
För din egen skull. För dig som lär dig något utan kurs: ett språk, en programvara, ett hantverk, ett ämne du blivit nyfiken på. Samma principer gäller. Lägg en kvart om dagen på det, och skriv varje vecka ner en sak du inte vet men vill veta, och ta reda på svaret innan veckan är slut. Första steget: skriv veckans fråga i dag.
Förklara för andra. För dig som vill ta det längre, och det är den mest krävande vägen. Det går inte att förklara något man bara känner igen, så luckorna syns direkt, ofta mitt i en mening. Förklara för en kompis, eller skriv förklaringen med egna ord och egna exempel som om den var till någon som inte kan ämnet. Där du fastnar eller börjar citera boken har du hittat det du behöver gå tillbaka till. Första steget: förklara det senaste du lärt dig för någon i kväll, utan att titta i boken.
Planera passet, och börja med det svåra
Ett studiepass utan mål blir lätt en eftermiddag med boken uppslagen. Innan du börjar, skriv ner vad du ska bli klar med och vilken del som är svårast. Börja med den. Det är frestande att börja med det du redan kan, eftersom det känns bra, men det ger minst.
Arbeta i korta block med en sak i taget, till exempel 25 minuter följt av en kort paus, med telefonen i ett annat rum. Hur du lägger upp blocken står i pomodorotekniken, och varför telefonen på bordet räcker för att sänka koncentrationen i skärmar och koncentration.
Ett första steg i dag: välj ett avsnitt du har läst nyligen. Stäng boken och skriv i fem minuter allt du minns. Öppna sedan boken och jämför. Det som saknades är ditt nästa studiepass.
Vanliga frågor
Vilken studieteknik är bäst? Att testa dig själv och att sprida ut repetitionen över flera dagar har bäst stöd i forskningen. Bäst fungerar de tillsammans.
Varför känns det som att jag kan, men jag minns ändå inte på provet? För att omläsning bygger igenkänning, inte förmågan att återge. Testa dig själv utan boken, så ser du vad du faktiskt kan.
Hur länge ska ett studiepass vara? Korta block på 25–50 minuter med paus emellan fungerar för många. Det viktiga är att varje block har ett mål och att telefonen är borta.
Hur kommer jag igång när jag skjuter upp? Gör det första steget så litet att det inte går att säga nej till, till exempel fem minuter med boken. Mer om varför vi skjuter upp står i prokrastinering.
Är det bättre att plugga på morgonen eller kvällen? Det spelar mindre roll än att tiden är bestämd i förväg. Lägg det svåraste när du är som piggast, oavsett när det är.
Den här guiden ger dig förståelsen och ett första steg. Atlas är där det blir en vana. Under Lärande finns Dagens fråga, Lär ut det och Femton minuter nytt, och lägger du till Studier & karriär som en egen del får du också Planera passet, Det svåra först och Förklara det själv. Du loggar varje pass och ser hur studierna faktiskt går, vecka för vecka. Prova Atlas gratis i 7 dagar, och avsluta när du vill.