Att måla, skriva, spela eller bygga något för sin egen skull kan göra mer än att fylla tiden. I en studie sjönk stresshormonet kortisol hos vuxna efter 45 minuters skapande, och det spelade ingen roll om de hade erfarenhet sedan tidigare. I en annan studie mådde unga vuxna bättre dagen efter de dagar då de skapat mer än vanligt.
Båda studierna har sina gränser. Den första saknade en jämförelsegrupp, och den andra visar samband, inte bevis. Men de pekar åt samma håll, och de säger något befriande: det är skapandet som räknas, inte hur bra resultatet blir.
Välj väg efter var du står:
- Om du inte tror att du är kreativ: fem minuters skiss.
- Om du är stressad: en stund med händerna, utan mål.
- Om du bara skapar när du redan mår bra: gör det en vanlig dag.
- Om kritikern tar över: gör något du får slänga.
Ett första steg i dag: skissa det som står framför dig i fem minuter, och sluta när tiden är slut, färdigt eller inte.
Mår du dåligt under lång tid, prata med vården. Skapande kan vara ett stöd, men ersätter inte hjälp.
Att måla, skriva, spela eller bygga något för sin egen skull kan göra mer än att fylla tiden. Två studier pekar åt samma håll: efter en stund av skapande sjönk stresshormonet, och efter dagar med mer skapande än vanligt mådde människor bättre dagen därpå. I ingen av dem spelade det roll hur skickliga deltagarna var. Den här artikeln går igenom vad studierna visar, vad de inte visar, varför det ofta går trögt först och fyra vägar efter var du står.
Stresshormonet sjönk efter 45 minuter
Kaimal, Ray och Muniz lät 2016 39 friska vuxna skapa bilder i 45 minuter, med material de själva valde. Före och efter lämnade de salivprov för att mäta kortisol, ett hormon som stiger vid stress. Efter stunden var kortisolet lägre, och skillnaden var statistiskt säkerställd.
Det mest intressanta var vad som inte spelade roll. Det fanns inga skillnader mellan dem som hade erfarenhet av att skapa och dem som inte hade det, och inte heller mellan materialen. Effekten krävde alltså ingen talang.
Studien hade ingen jämförelsegrupp som gjorde något annat under 45 minuter, som att sitta och läsa. Därför går det inte att säga om det var just skapandet, eller en lugn stund i allmänhet, som sänkte kortisolet. Den är ett skäl att prova, inte ett bevis.
Dagen efter
Conner, DeYoung och Silvia lät 658 unga vuxna föra dagbok i 13 dagar. Varje dag skrev de hur mycket tid de lagt på något kreativt, och hur de mådde. Efter dagar då de skapat mer än vanligt kände de sig mer positivt engagerade och mådde bättre överlag dagen därpå.
Det omvända höll inte. Att må bra en dag ledde inte till mer skapande dagen efter. Det talar emot den vanliga tanken att man först måste må bra för att orka skapa. I studiens data gick riktningen från skapandet till måendet. Det är en dagboksstudie och inte ett försök, så den visar samband, men riktningen är värd att lägga märke till.
Kampen hör till
Deltagarna i Kaimals studie skrev också om hur stunden hade känts. Många beskrev den som avslappnande och rolig, som att glömma bort sig själv i arbetet. Men flera beskrev också en process som började med kamp och slutade i att det löste sig.
- Början Du sätter i gång, ofta utan plan.
- Kampen Det går trögt och blir inte som du tänkt.
- Det lossnar Något tar form, och du glömmer tiden.
- Efteråt Lugnare, och sugen på att göra det igen.
Byggt på deltagarnas egna beskrivningar, inte på en mätning.
Det är lätt att tolka kampen som ett tecken på att man inte är kreativ, och sluta där. Men den verkar höra till. Att det tar en stund innan något lossnar, och att vi ofta ger upp för tidigt, står i guiden om kreativ disciplin.
Fyra vägar, efter var du står
Om du inte tror att du är kreativ. För dig som slutade rita i skolan och tycker att du inte kan. Erfarenhet spelade ingen roll i Kaimals studie. Börja med något så kort att resultatet inte spelar roll. Första steget: skissa det som står framför dig i fem minuter, och sluta när tiden är slut.
Om du är stressad. För dig som behöver komma ner i varv. Ge dig en stund med händerna, utan något mål med det som blir: lera, färg, ett instrument, en penna. Första steget: avsätt en halvtimme i veckan för det, och skriv in tiden i kalendern.
Om du bara skapar när du redan mår bra. För dig som väntar på rätt läge. I dagboksstudien kom måendet efter skapandet, inte före. Gör det en vanlig dag, även när du inte känner för det. Första steget: bestäm en vanlig vardag den här veckan då du skapar i tio minuter.
Om kritikern tar över. För dig som inte kan låta bli att döma det du gör, och det är den mest krävande vägen, eftersom rösten är din egen. Gör något du har bestämt i förväg att du får slänga. Det kan vara lättare att släppa kraven på något som inte ska sparas. Första steget: skriv eller rita något i kväll och släng det utan att visa någon.
Mår du dåligt under lång tid, eller är stressen så stor att vardagen inte fungerar, prata med vården. Skapande kan vara ett stöd, men ersätter inte hjälp. Är det akut, ring ditt lands nödnummer.
Ett första steg i dag: skissa det som står framför dig i fem minuter, och sluta när tiden är slut, färdigt eller inte.
Det här är förståelsen och ett första steg. Atlas är där det blir en vana. Lägger du till Kreativ disciplin som en egen del finns Fem minuters skiss, Spela utan mål och Skriv utan att stanna där som förslag att göra till dina egna, så att du ser över veckorna hur ofta det blev av. Prova Atlas gratis i 7 dagar, och avsluta när du vill.