När föräldrar separerar är det lätt att tro att det är själva separationen som påverkar barnen mest. Forskningen pekar på något annat som minst lika viktigt: hur föräldrarna hanterar konflikten mellan sig. Barn påverkas av den, oavsett om föräldrarna bor ihop eller inte.
En genomgång av forskningen visar att barns mående, beteende, skolgång och senare relationer påverkas av konflikter mellan föräldrarna, från tystnad till våld. En svensk studie av nästan 150 000 elever fann att barn som bodde växelvis hade färre psykosomatiska besvär än de som bodde mest hos en förälder, men fler än barn i kärnfamiljer.
Välj väg efter läget:
- Om ni kan prata: kom överens om det viktigaste.
- Om varje samtal blir bråk: håll kontakten skriftlig och saklig.
- Om barnet bär bud: ta det direkt med den andra föräldern.
- Om du själv är i kris: ta hjälp för din egen skull.
Ett första steg i dag: lägg märke till om ditt barn bär meddelanden mellan er, och ta nästa meddelande direkt med den andra föräldern.
Förekommer våld eller hot, kontakta polisen eller ring ditt lands nödnummer. Oroar du dig för ditt barns mående, prata med vården.
När föräldrar separerar är det lätt att tro att det är själva separationen som påverkar barnen mest. Forskningen pekar på något som är minst lika viktigt: hur föräldrarna hanterar konflikten mellan sig. Barn påverkas av den oavsett om föräldrarna bor ihop eller inte. Det är både en tung insikt och en hoppfull, eftersom konflikten är något ni kan påverka även när relationen är slut. Den här artikeln går igenom vad forskningen visar, hur ni håller barnet utanför och fyra vägar efter läget.
Det är hur ni grälar, inte bara att ni flyttar isär
Länge handlade forskningen om föräldrars relation och barns mående mest om två saker: skilsmässa och våld i hemmet. Harold och Sellers sammanfattade 2018 forskningen och pekade på att det som påverkar barn är hur föräldrar uttrycker och hanterar sina konflikter, längs en skala från tystnad till våld.
Barns känslor, beteende, sociala liv, skolgång och framtida relationer påverkades av konflikter mellan föräldrarna, oavsett om föräldrarna var gifta eller separerade, och oavsett om barnet var biologiskt släkt med dem. En slutsats som ligger nära till hands, även om översikten inte formulerar den så, är att en separation med låg konflikt kan vara bättre för barnet än ett samboskap med hög, och att en separation med fortsatt hög konflikt inte löser det som behövde lösas.
Vad svenska elever berättade
Bergström och kollegor använde 2015 en nationell enkät i svenska skolor, med 147 839 elever i årskurs sex och nio, för att jämföra barnens psykosomatiska besvär, alltså kroppsliga besvär som kan hänga ihop med hur man mår, efter hur de bodde.
Barn som bodde växelvis hos båda föräldrarna hade färre besvär än barn som bodde mest eller bara hos en av dem. Men de hade fler besvär än barn som bodde med båda föräldrarna tillsammans. Skillnaderna förklarades inte av hur nöjda barnen var med sin ekonomi eller sin relation till föräldrarna.
Studien mätte vid ett enda tillfälle och visar samband, inte orsaker. Familjer som väljer växelvis boende kan skilja sig från andra på sätt som studien inte fångade, till exempel i hur mycket konflikt det finns. Forskarna efterlyste själva studier som följer familjer före och efter separationen. Den säger alltså inte vilket boende som är rätt för ditt barn.
Barnet ska inte stå i mitten
Det finns många sätt att hamna i konflikt efter en separation, och de flesta handlar inte om barnet. Men barnet kan ändå hamna mitt i den: som budbärare, som den som hör grälen i telefon, eller som den som måste välja sida.
- Barnet i mitten Bär bud, hör grälen och känner att det måste välja.
- Barnet utanför De vuxna pratar med varandra. Barnet får vara barn.
Konflikten mellan er påverkar barnet, oavsett om ni bor ihop eller inte.
Att hålla barnet utanför kräver inte att ni är överens eller ens tycker om varandra. Det kräver att ni tar konflikten med varandra och inte genom barnet, och att barnet slipper höra vad den ena föräldern tycker om den andra.
Fyra vägar, efter läget
Om ni kan prata. För er som kan samarbeta utan att det blir bråk. Kom överens om det viktigaste, som läggtider, skärmar och hur ni hanterar skolan, så att barnet möter samma ramar i båda hemmen. Resten kan få vara olika. Första steget: föreslå ett kort möte om en enda fråga den här månaden.
Om varje samtal blir bråk. För er där kontakten alltid glider över i gamla konflikter. Håll den skriftlig, kort och saklig: tider, hämtningar, skola. Svara inte på det som inte handlar om barnet. Första steget: skriv nästa meddelande så att det bara innehåller fakta, och läs det en gång till innan du skickar.
Om barnet bär bud. För dig som märker att meddelanden går genom barnet, åt något av hållen. Ta det direkt med den andra föräldern i stället, och säg till barnet att det inte behöver bära vuxnas frågor. Första steget: ta nästa meddelande direkt, utan att gå via barnet.
Om du själv är i kris. För dig som är mitt i sorg, ilska eller oro efter separationen, och det är den mest krävande vägen, eftersom den kräver att du ber om hjälp för din egen skull. Samtalsstöd för föräldrar som separerar finns i många länder, ofta gratis. Första steget: ta reda på i dag var sådant stöd finns där du bor.
Förekommer våld eller hot, kontakta polisen eller ring ditt lands nödnummer. Oroar du dig för ditt barns mående, prata med vården.
Ett första steg i dag: lägg märke till om ditt barn bär meddelanden mellan er, och ta nästa meddelande direkt med den andra föräldern.
Hur du tar hand om dig själv när orken tryter står i guiden om föräldraskap, och hur du pratar med en tonåring som inte berättar i prata med tonåringar.
Det här är förståelsen och ett första steg. Atlas är där det blir en vana. Lägger du till Föräldraskap som en egen del finns Kvällsfrågan, Det jag såg och Andas före svaret där som förslag att göra till dina egna, så att du ser över veckorna hur stunderna med barnet blev av, i ditt hem. Prova Atlas gratis i 7 dagar, och avsluta när du vill.