Forskningen om barnuppfostran beskriver ofta fyra föräldrastilar, ordnade efter två frågor: hur mycket värme barnet möter, och hur tydliga kraven är. Den auktoritativa föräldern är både varm och tydlig. Den auktoritära har krav utan värme, den eftergivna värme utan krav, och den frånvarande varken det ena eller det andra.
Den auktoritativa stilen hänger i studie efter studie ihop med det som går bra för barn. Men det mest användbara fyndet handlar om något annat. Det är inte reglerna och uppsikten som hänger ihop med problem hos barnen. Det är hårdheten: att skrika, hota och straffa, och att styra genom skuld eller genom att dra tillbaka sin kärlek.
Välj väg efter var du börjar:
- Om du är sträng: behåll regeln och lägg till förklaringen.
- Om du ofta ger efter: välj en regel och stå kvar vid den.
- Om du inte hinner: börja med en kvart om dagen.
- Om det blir hårt: ta ett andetag före svaret och reparera efteråt.
Ett första steg i dag: nästa gång du säger nej, säg varför i en mening.
Oroar du dig för ditt barns mående eller beteende, prata med vården eller med barnets skola.
Forskningen om barnuppfostran beskriver ofta fyra föräldrastilar: auktoritativ, auktoritär, eftergiven och frånvarande. De bygger på två frågor, hur mycket värme barnet möter och hur tydliga kraven är. Den auktoritativa stilen, varm och tydlig på samma gång, hänger i studie efter studie ihop med bäst utfall för barnen. Men det mest användbara fyndet är ett annat: det är inte kraven som hänger ihop med problem, utan hårdheten. Den här artikeln går igenom stilarna, vad studierna visar och inte visar, och fyra vägar efter var du börjar.
Två frågor ger fyra stilar
Psykologen Diana Baumrind beskrev 1966 tre sätt för föräldrar att styra sina barn. Den auktoritära föräldern vill forma barnet efter en fast mall och värdesätter lydnad. Den eftergivna försöker vara accepterande, straffar inte och ställer få krav. Den auktoritativa styr också, men förklarar skälen bakom reglerna, lyssnar på barnets invändningar och står ändå kvar vid det som bestämts.
Senare forskare delade den eftergivna gruppen i två, eftersom en förälder kan ställa få krav av två helt olika skäl: för att föräldern är mycket engagerad och vill vara snäll, eller för att föräldern inte är engagerad alls. Lamborn, Mounts, Steinberg och Dornbusch prövade 1991 den indelningen på omkring 4 100 tonåringar mellan 14 och 18 år. Familjerna sorterades efter två frågor: hur mycket föräldrarna engagerade sig i och tog emot barnet, och hur mycket de ställde krav och hade uppsikt.
- Auktoritativ Mycket värme och tydliga krav. Reglerna förklaras.
- Auktoritär Tydliga krav men lite värme. Lydnad utan förklaring.
- Eftergiven Mycket värme men få krav. Barnet bestämmer det mesta.
- Frånvarande Lite värme och få krav. Barnet klarar sig själv.
Värme utan krav och krav utan värme har var sitt pris.
Vad tonåringarna berättade
I Lamborns studie fick tonåringarna med auktoritativa föräldrar högst på måtten av social och psykisk kompetens, och lägst på psykiska och beteendemässiga problem. För dem med frånvarande föräldrar var det tvärtom.
De två grupperna däremellan är mer intressanta. Tonåringar med auktoritära föräldrar klarade sig ganska bra på det som mäter lydnad och anpassning till vuxnas krav, men hade sämre bild av sig själva än de andra. Tonåringar med eftergivna föräldrar hade starkt självförtroende, men använde oftare alkohol och droger, bröt oftare mot skolans regler och var mindre engagerade i skolan. Varken värme eller krav räckte alltså ensamt.
Studien bygger på tonåringarnas egen bild av sina föräldrar, vid ett enda tillfälle. Den visar samband, inte vad som orsakade vad.
Kraven är inte problemet, hårdheten är det
Det största underlaget är en genomgång av Martin Pinquart från 2017, som samlade 1 435 studier om föräldraskap och utåtagerande problem hos barn och unga, som aggressivitet och regelbrott. Värme, tydliga regler och uppsikt, och att ge barnet eget utrymme hängde ihop med något färre problem. Sambanden var små. Den auktoritativa stilen pekade åt samma håll.
Den auktoritära, den eftergivna och den frånvarande stilen hängde ihop med fler problem. Men de starkaste sambanden i hela genomgången gällde två former av kontroll: hård kontroll, alltså att skrika, hota och straffa, och psykologisk kontroll, alltså att styra barnet genom skuld, skam eller genom att dra tillbaka sin kärlek.
Flera av sambanden gick åt båda hållen. Föräldrarnas sätt påverkade barnens beteende, och barnens beteende påverkade föräldrarna. Ett barn som ofta bråkar gör det lättare för en trött förälder att bli hård. Det är ingen ursäkt, men det förklarar varför det är så lätt att hamna där.
För den som vill ändra något är fyndet en lättnad. Du behöver inte släppa reglerna för att bli varmare, och reglerna behöver inte hårdhet för att hålla. Behåll kraven och ta bort hårdheten.
Gäller det i alla kulturer?
En vanlig invändning är att indelningen kommer från amerikanska familjer och inte passar överallt. Pinquart och Kauser gick 2018 igenom 428 studier för att pröva just det, i olika grupper i västländer och i olika delar av världen.
De fann fler likheter än skillnader. I alla delar av världen hängde den auktoritativa stilen ihop med minst ett bra utfall för barnen, och den auktoritära med minst ett dåligt, även om styrkan varierade. Forskarnas slutsats var att föräldrar över hela världen kan rekommenderas den auktoritativa stilen, men att den auktoritära och den eftergivna i några kulturella sammanhang är mindre skadliga än i andra.
Fyra vägar, efter var du börjar
De flesta föräldrar har drag av flera stilar, och samma förälder är olika en vilsam söndag och en stressig tisdagskväll. Välj efter var du oftast hamnar.
Om du är sträng. För dig som har tydliga regler och förväntar dig att de följs. Behåll reglerna, men säg varför de finns och lyssna på invändningen innan du bestämmer. Det är just förklaringen och samtalet som skiljer den auktoritativa föräldern från den auktoritära i Baumrinds beskrivning. Första steget: nästa gång du säger nej, säg varför i en mening.
Om du ofta ger efter. För dig som är varm men har svårt att stå kvar när barnet protesterar. Välj en enda regel som ska gälla, till exempel om läggningen eller skärmarna, och bestäm i förväg exakt vad du säger när den prövas. Första steget: skriv ner regeln och meningen du ska använda, i kväll.
Om du inte hinner. För dig som är borta mycket, eller som är så trött att du mest släpper taget. Det är sällan en stil man har valt, oftare ett läge man hamnat i. Börja med uppmärksamheten innan reglerna: en stund om dagen där du är helt med. Första steget: ge ditt barn femton minuter i kväll, utan telefon, där barnet bestämmer vad ni gör.
Om det blir hårt. För dig som skriker, hotar eller säger saker du ångrar, och det är den mest krävande vägen, eftersom den handlar om dig själv mer än om barnet. Ta ett andetag innan du svarar när tonen höjs, och reparera efteråt: säg förlåt, och säg vad du ska göra annorlunda nästa gång. Första steget: tänk ut i dag vad du säger nästa gång du har höjt rösten.
Är det svårt att sluta, eller oroar du dig för ditt barns mående, prata med vården eller med barnets skola. Det finns hjälp att få, och att be om den är en del av föräldraskapet. Är det akut, ring ditt lands nödnummer.
Ett första steg i dag: nästa gång du säger nej, säg varför i en mening.
Hur du håller gränser utan att höja rösten, och hur du får mer tid med barnet utan fler timmar, står i guiden om föräldraskap.
Det här är förståelsen och ett första steg. Atlas är där det blir en vana. Lägger du till Föräldraskap som en egen del finns Ett lugnt nej, Andas före svaret och Barnet bestämmer där som förslag att göra till dina egna, så att du ser över veckorna hur ofta det blev av. Prova Atlas gratis i 7 dagar, och avsluta när du vill.