Marshmallowtestet — vad världens mest kända experiment om självkontroll faktiskt visade

Marshmallowtestet är ett experiment där små barn fick välja mellan en godisbit direkt och två om de kunde vänta en stund ensamma. Det blev världsberömt när uppföljningar visade att barn som väntade längre senare klarade sig bättre i skolan, och tolkades som att viljestyrka i tidig ålder avgör livet. Senare och större forskning har kraftigt försvagat den tolkningen. Det som håller är något mer användbart: barnen som lyckades vänta gjorde det inte genom att bita ihop, utan genom att styra sin uppmärksamhet.

Experimentet

På 1960- och 70-talet genomförde psykologen Walter Mischel och hans kollegor en serie experiment vid Stanford. Barn i förskoleåldern fick sitta i ett rum med en belöning framför sig — ibland en marshmallow, ibland en kaka eller en kringla. Om de väntade tills forskaren kom tillbaka fick de två. Om de ringde på en klocka kom forskaren direkt, men då blev det bara en.

Det Mischel var mest intresserad av var inte vilka barn som väntade, utan hur de gjorde det.

Barnen som tittade bort

De barn som lyckades vänta längst hade ofta hittat sätt att inte tänka på belöningen. De täckte för ögonen, vände sig bort, sjöng, pratade med sig själva eller hittade på lekar. När forskarna gömde belöningen väntade barnen längre. När de uppmanade barnen att tänka på godisbiten som något annat — till exempel en bild av ett moln — blev det också lättare.

Det är den del av marshmallowtestet som oftast glöms bort, och den mest användbara. Självkontroll handlade här mindre om att stå emot en frestelse som låg framför en, och mer om att se till att den inte fick fäste i uppmärksamheten.

Den berömda uppföljningen

Många år senare följde Mischel och kollegor upp en del av barnen. De som väntat längre som små hade i genomsnitt bättre resultat på högskoleprov och beskrevs av sina föräldrar som bättre på att hantera frustration. Det var här tolkningen föddes: att förmågan att vänta vid fyra års ålder förutsäger livet.

Problemet var urvalet. Barnen kom i stor utsträckning från samma förskola vid Stanford, med föräldrar som ofta var akademiker, och de som ingick i uppföljningen var ganska få.

Vad en större upprepning visade

Tyler Watts, Greg Duncan och Haonan Quan gjorde om studien med ett betydligt större och mer varierat urval av barn. De fann också ett samband mellan att vänta länge och senare skolresultat — men det var betydligt svagare än i originalet. Och när de tog hänsyn till barnens familjebakgrund, bland annat föräldrarnas utbildning och hemmiljön, krympte sambandet ytterligare.

Det tyder på att en stor del av det marshmallowtestet mätte inte var en inre egenskap hos barnet, utan spår av den miljö barnet vuxit upp i.

Förtroende avgör om väntan är klok

Celeste Kidd, Holly Palmeri och Richard Aslin gjorde ett tillägg som vände på perspektivet. Innan testet fick barnen uppleva en vuxen som antingen höll eller bröt ett löfte — till exempel att komma tillbaka med bättre kritor. De barn som just upplevt en opålitlig vuxen väntade mycket kortare än de som upplevt en pålitlig.

Det är inte bristande självkontroll. Det är rationellt. Om du inte kan lita på att den andra godisbiten kommer, är det klokt att ta den första. Ett barn som växt upp i en miljö där löften ofta bryts har lärt sig något sant om världen. Varför det gör att mycket av det vi kallar viljestyrka egentligen handlar om förutsättningar, beskrivs i artikeln om självkontroll eller viljestyrka.

Vad en vuxen med en telefon kan ta med sig

Marshmallowtestet visar inte att ditt öde avgjordes i förskolan. Om du tycker att du har dålig impulskontroll som vuxen, är det inte ett slutgiltigt besked om vem du är.

Det testet däremot visar är vilka strategier som fungerar:

Gör som barnen: titta bort. En telefon som ligger framför dig är en marshmallow på bordet. Lägg den i ett annat rum, i en väska, utom synhåll. Du behöver inte stå emot det du inte ser.

Ändra hur du ser på frestelsen. Barnen som tänkte på godiset som ett moln väntade längre. Att se ett flöde som en produkt byggd för att hålla kvar dig, i stället för som något du missar, kan göra samma sak.

Skapa en pålitlig belöning. Om väntan aldrig lönar sig slutar man vänta. Se till att det du ger dig själv i stället för telefonen faktiskt blir av.

Hur det kan tränas upp över tid finns i artikeln om att träna impulskontroll.

---

Zenith Protocol är ett 30-dagarsprotokoll för impulskontroll som bygger på det marshmallowtestet faktiskt visade: att styra uppmärksamheten och miljön, inte att bita ihop. Gratis att starta.